Det rör på sig i Sverige. På samma sätt som i många andra länder vaknar vi allt mer inför faktumet att det krävs en förändring. En massiv förändring som vi ännu inte greppat hur vi ska genomföra och med vilka verktyg vi bäst gör det. Målen är dock givna: Sveriges Nettoutsläpp ska 2045 vara noll, med delmål som ska uppfyllas 2020, 2030 och 2040.

Utsläpp från inrikestransporter ska 2030 vara 70 procent lägre än 2010 års nivå.

Dagens energisystem passar inte in i den bilden, och jakten på nya och bättre alternativ för hur vi producerar, lagrar och använder energi utgör en stor del av utvecklingen som sker i idag. Ny teknik och en snabb implementering av denna kommer krävas för att chansen ska finnas att komma i närheten av det klimatkliv vi står inför, men ny teknik innebär inte bara nya möjligheter utan också nya risker.

Den starkaste utvecklingen på den svenska marknaden sker idag inom solcellstekniken, elfordonsutvecklingen och energilagringstekniken. Alla dessa områden är förenade med nya och unika brandtekniska risker, risker som om de inte hanteras till och med kan orsaka en totalskada på en byggnad. En konsekvens som förutom att vara ekonomiskt katastrofal dessutom många gånger om förtar den miljömässiga vinsten med att installera tekniken från första början.

En annan sida av den snabba teknikutvecklingen är att regelutvecklingen inte hänger med. Regelutvecklingen styrs av processer som normalt tar avsevärt mycket längre tid. Detta i kombination med en stark politisk vilja att främja förnybar energi som inneburit lättnader i kontroll- och ansökningsprocesser har resulterat i en situation där reglering av denna typ av system till stora delar saknas helt idag. Ansvaret finns dock där som alltid, och ligger liksom för övrigt brandskydd hos fastighets- eller anläggningsägaren.

En hel del forskning och statistik saknas idag för att få en helhetsbild av hur den nya tekniken påverkar och samverkar med brandskyddet i våra byggnader, men tillräckligt mycket finns för att ändå kunna vidta effektiva åtgärder mot de risker som framstår som störst. Så vilken typ av åtgärder handlar det om, och varför genomförs de inte idag?

SOLCELLSANLÄGGNINGAR – PROBLEMBILD

Om man pratar förnybar energi känns det mest naturligt att börja där den produceras. Solcellsanläggningar ökar kraftigt i Sverige idag [1], vilket sannolikt beror på kombinerad effekt av höjda ambitioner från både politiskt och privat håll tillsammans med en allt större kostnadseffektivitet. Den solcellsboom som skett i Kina och Tyskland under senare år har bidragit till att utveckla tekniken, få upp volymerna och därmed sänka kostnaderna. Det har idag nått den nivån att en solcellsanläggning i Mellansverige har en återbetalningstid på mellan 10-15 år, medan livslängden och garantier i många fall sträcker sig upp emot 25-30 år. Underhållsbehovet är mycket litet och plats är ofta inte heller något större problem, då många av de mest energikrävande verksamheterna så som industrier, kyl- och frysanläggningar, matvaruhandel och så vidare ofta uppförs som hallbyggnader med stora platta tak. Denna typ av tak är optimala för solceller sett ur installations-, effektivitets- och underhållssynpunkt.

Tyvärr kan inte samma sak påstås ur brandsäkerhetssynpunkt. Oavsett om det gäller nuläget eller historiskt upp-förs platta tak till övervägande del med brännbar isolering, och i många fall även med brännbar taktäckning. Detta tillåts enligt byggreglerna då huvudsyftet med brandskydd av tak är att förhindra spridning till själva taket vid brand i angränsande byggnad [2]. Takkonstruktionen har därmed inte krav på sig att klara mer än mindre påverkan i form av värmestrålning och flygbränder. Historiskt sett har inte uppkomst och utveckling av brand på själva yttertaket varit ett sannolikt scenario. Därmed saknas både underlag kring riskerna med denna typ av bränder och reglering för att hantera dem idag. En solcellsanläggning riskerar att innebära en sådan risk. Omfattningen av bränder i solcellsanläggningar är fortfarande låg [3], men riskerar så klart att öka i samma omfattning som antalet anläggningar gör det och i takt med att de åldras. Det dyker också ständigt upp nya tekniker och material och är ett hårt tryck på marknaden, saker som bidrar till en ökad risk för installationsfel.

Allt tyder trots detta på att solcellsanläggningar, om de utförs rätt, inte utgör någon särskilt stor brandrisk. Riskerna som finns idag är ofta hanterbara med relativt enkla åtgärder. Problematiken ligger istället i att de aldrig uppmärksammas, och att de kan förvärras avsevärt i kombination med befintliga förutsättningar i det byggnadsbestånd vi har idag. Normalt lyfts och hanteras denna typ av risker i bygg- eller ansökansprocessen. Kravet på bygglov/bygganmälan för solceller togs dock bort under 2018 för att underlätta för utbyggnaden av solenergin på nationell nivå. Det lämnar oss i dagens situation med allt ansvar för att hantera brandriskerna hos fastighetsägaren. En fastighetsägare som sällan känner till att det ens finns brandrisker, och där funktionerna för att upplysa den om att de föreligger helt saknas. Till dess att sådana funktioner finns på plats måste ett gemensamt ansvar tas där entreprenörer, konsulter och byggherrar gemensamt lyfter riskerna och kopplar in rätt kompetens.

Läs hela artikeln hos Bygg & Teknik

2 april, 2020

Författare:

Mattias Arnqvist, FSD Göteborg AB